öster

Se även Öster.

Svenska

Substantiv

Böjningar av öster 2	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	öster	östern
Genitiv	östers	österns

öster

öster markerat med "Ö" på en kompass (till höger sett mot nord)

• uttal: österœster

1. (endast i obestämd form singular) ett av de fyra huvudväderstrecken; en av de fyra grundläggande navigationsriktningarna på jorden: åt höger sett i riktning mot Nordpolen

   Varianter: ost, öst

   Antonymer: väster, väst

   Besläktade ord: ostlig, östan, östlig, östra

   Sammansättningar: östergök, österifrån, österland, österled, österut

   Kohyponymer: norr, nord; söder, syd; väster, väst

2. (normalt i bestämd form singular) det beläget i öst; österland

   I Alexandrias såsom i Pergamus’ bibliotek sammanflödar österns och västerns litteraturer.

   Han måste fly till den avlägsna östern.

   Singapore, porten till fjärran östern.

   Östern är röd!

   Användning: Fjärran Östern skrivs normalt med versalt Ö.

   Sammansättningar: Mellanöstern

Översättningar

se öst

Adverb

öster

1. i riktning mot öst; på östra sidan av

   Stockholm ligger öster om Örebro.

   Synonymer: ost, öst

Översättningar

Översättningar

• engelska: east ^(en)