Svenska

redigera

Substantiv

redigera

norr

  1. (endast i obestämd form singular) ett av de fyra huvudväderstrecken; en av de fyra grundläggande navigationsriktningarna på jorden: uppåt om jordklotet placeras med Nordpolen överst och Sydpolen underst
    Synonymer: nord
    Antonymer: söder
    Besläktade ord: nordan, nordlig, norra
    Sammansättningar: norrifrån, Norrköping, norrsken, norrut
    Se även: öster, öst, ost; söder, syd; väster, väst

Översättningar

redigera

norr

  1. i riktningen mot Nordpolen
    Tyskland ligger norr om Schweiz

Översättningar

redigera