SvenskaRedigera

VerbRedigera

Böjningar av vika  Aktiv Passiv
Infinitiv vika vikas
Presens viker viks (vikes)
Preteritum vek veks
Supinum vikt, vikit vikts, vikits
Imperativ vik
Particip
Presens vikande, vikandes
Perfekt (viken), vikt

Not:

Perfektparticipformen viken är mycket ovanlig

vika

  1. lägga dubbelt genom att böja
    Vik pappret på mitten!
    Du får vika din tröja fint.
  2. svänga; byta riktning
    Du kan vika av här!
  3. boka; reservera; lägga undan
    Kan du vika en plats åt mig på söndag?
  4. ge efter för; retirera, ge upp; gå tillbaka
    1867: Svenska Familj-Journalen / Band VI, årgång 1867, Gustaf Thomée:
    [Den] plats, som nu kallas Brunkebergs torg, - officiella benämningen är emellertid Malmskilnads-torget, ehuru den måst vika för det historiska namnet
    1818: Kung Karl, den unge hjälte, Esaias Tegnér:
    Han kunde icke vika/ Blott falla kunde han.
    2011: Kina bromsar när efterfrågan viker, Johan Myrsten:
    Eurokrisen oroar även Kina, och kinesiska exportföretag brottas nu både med stigande kostnader och vikande utländska marknader.
    Besläktade ord: veck, vecka, veckla, vikning
    Fraser: ge vika, vika in, vika ihop

ÖversättningarRedigera

Se ävenRedigera

FinskaRedigera

SubstantivRedigera

vika

  1. fel, defekt

FornsvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av vika  Singular Plural
femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ vika vikan vikur viku(r)na(r)
Ackusativ viku vikuna vikur viku(r)na(r)
Dativ viku vikunni vikum vikumin
Genitiv viku vikunna(r) vikna viknanna

vika f

  1. vecka

FäröiskaRedigera

SubstantivRedigera

vika f

  1. vecka
    Sammansättningar: arbeiðsvika, vikuskifti

IsländskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av vika  Singular Plural
femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ vika vikan vikur vikurnar
Ackusativ viku vikuna vikur vikurnar
Dativ viku vikunni vikum vikunum
Genitiv viku vikunnar vikna viknanna

vika f

  1. vecka