Se även väck.

SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av veck  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ veck vecket veck vecken
Genitiv vecks veckets vecks veckens

veck

  1. skarp böjningskant uppkommen genom vikning eller veckning
    1911: Iduns kokbok, Elisabeth Östman:
    Man kan också drapera siden eller tyll över bordet, och det är sedan lätt att sticka ned blommorna mellan vecken, så att de se ut att växa upp från bordet.
    Homofoner: väck
    Besläktade ord: vecka, veckla, veckning
    Sammansättningar: hudveck
    Fraser: med pannan i djupa veck, lägga pannan i djupa veck - (vara fundersam över något)
    Se även: vika, vikning

ÖversättningarRedigera