vedergällning

Svenska

Substantiv

Böjningar av vedergällning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vedergällning	vedergällningen	vedergällningar	vedergällningarna
Genitiv	vedergällnings	vedergällningens	vedergällningars	vedergällningarnas

vedergällning

1. (ålderdomligt) (av mottagaren uppskattad) återbetalning av en skuld, vederlag, hittelön

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1538, till verbet vedergälla', av veder- (”mot, åter”) och gälda (”betala”).

   tillkännagifvande, att den som Policen framskaffar och till mig aflemnar, erhåller skälig vedergällning.

2. (av mottagaren ej uppskattad) hämnd, revansch, bestraffning (både som princip och enskild handling, därför även i plural)

   självmordsattentaten och vedergällningarna har i stället fortsatt

Översättningar

återbetalning av en skuld

• tyska: Abgeltung f

hämnd, revansch

• bokmål: gjengjeldelse ^(no) m
• danska: gengældelse u
• engelska: retaliation ^(en), revenge ^(en), vengeance ^(en), retribution ^(en)
• franska: revanche ^(fr) f, vengeance ^(fr) f
• portugisiska: retaliação ^(pt) f, represália ^(pt) f
• tyska: Vergeltung ^(de) f