revansch

Svenska

Substantiv

Böjningar av revansch	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	revansch	revanschen	revanscher	revanscherna
Genitiv	revanschs	revanschens	revanschers	revanschernas

revansch

1. hämnd, upprättelse; slutförd seger eller försök att uppnå sådan efter tidigare nederlag (i kamp eller krig eller spel eller eller dylikt)

   Synonymer: hämnd

   Grammatik: Plural ovanlig men förekommer.

   Fraser: ta revansch

   Sammansättningar: revanschlysten, revanschlystnad, revanschlusta

   Besläktade ord: revanschism

   Etymologi: Av franska revanche (”hämnd”).

Översättningar

hämnd, upprättelse

• franska: revanche ^(fr) f
• polska: rewanż ^(pl) m
• tyska: Revanche ^(de) f