hämnd

Svenska

Substantiv

Böjningar av hämnd	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hämnd	hämnden
Genitiv	hämnds	hämndens

hämnd

1. gärning som vanligen syftar till att förstöra för någon annan som tidigare förstört för en själv; uppstår vanligen från ett känslomässigt och starkt begär

   Linda ville ta hämnd för sin systers död.

   Terroristen påståd att attentatet var en hämnd för alla hans döda vänner.

   Jämför: repressalie, revansch, upprättelse, vedergällning

   Besläktade ord: hämnas

   Fraser: hämnden är ljuv

   Sammansättningar: blodshämnd, hämndaktion, hämndbegär, hämndgirig, hämndkänsla, hämndlysten, hämndlystnad

   Etymologi: Av fornsvenska hæmd.

Översättningar

gärning som syftar till att förstöra för någon annan som tidigare förstört för en själv

• bokmål: hevn m
• bulgariska: отмъщение ^(bg)
• danska: hævn u
• engelska: revenge ^(en), vengeance ^(en)
• finska: kosto ^(fi)
• franska: vengeance ^(fr) f, revanche ^(fr) f
• isländska: hefnd f
• italienska: vendetta ^(it) f
• japanska: 復讐 ^(ja) (fukushuu)
• kroatiska: osveta ^(hr) f
• ladino: vengansa f
• nederländska: wraak ^(nl) f
• polska: zemsta ^(pl) f
• ryska: месть ^(ru) f
• spanska: venganza ^(es) f
• turkiska: intikam ^(tr)
• tyska: Rache ^(de) f