bestraffning

Svenska

Substantiv

Böjningar av bestraffning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bestraffning	bestraffningen	bestraffningar	bestraffningarna
Genitiv	bestraffnings	bestraffningens	bestraffningars	bestraffningarnas

bestraffning

1. det att utsätta någon för något för vederbörande negativt (såsom böter eller frihetsberövande), vanligen som ett svar på något vederbörande gjort tidigare som inte anses acceptabelt (t.ex. ett straffbart lagbrott), i många samhällen som en del av rättsväsendet

   Besläktade ord: bestraffa

Översättningar

1

• engelska: punishment ^(en)
• franska: punition ^(fr) f
• italienska: punizione ^(it) f, castigo ^(it) m
• tyska: Bestrafung ^(de) f