Svenska redigera

Verb redigera

Böjningar av gälda  Aktiv Passiv
Infinitiv gälda gäldas
Presens gäldar gäldas
Preteritum gäldade gäldades
Supinum gäldat gäldats
Imperativ gälda
Particip
Presens gäldande, gäldandes
Perfekt gäldad

gälda

  1. (ålderdomligt) betala
    Han kunde inte gälda boten.
    Synonymer: bekosta, hosta upp, pröjsa, punga ut
  2. ersätta
    Synonymer: sona, gottgöra

Etymologi redigera

Av fornsvenska giælda, giælla. där den senare blev avledningar som gälla. Ursprungligen av fornnordiska gjalda, jämför isländska och färöiska gjalda och danska gælde, av urgermanska *geldanan varav även fornhögtyska geltan (tyska gelten), fornengelska gieldan (engelska yield), gotiska 𐌿𐍃𐌲𐌹𐌻𐌳𐌰𐌽 (usgildan) och 𐍆𐍂𐌰𐌲𐌹𐌻𐌳𐌰𐌽 (fragildan).

Grammatik redigera

I ålderdomligt juridiskt språk förekommer även perfektparticipen gulden, supinumformen guldit och stundom även preteritumformen gald.[1]

1933: Lag (1933:269) om ägofred, 16 § (Sveriges rikes lag):
  1. Har ersättning bestämts att utgå för skada eller intrång till följd av betesmarks anordnande för betesbruk, må åtgärd i sådant syfte ej vidtagas, innan ersättningen guldits.

Besläktade ord redigera

Sammansättningar redigera

Källor redigera

  1. Svenska Akademiens ordbok (SAOB) "gälda"