gälda

Svenska

Verb

Böjningar av gälda	Aktiv	Passiv
Infinitiv	gälda	gäldas
Presens	gäldar	gäldas
Preteritum	gäldade	gäldades
Supinum	gäldat	gäldats
Imperativ	gälda	–
Particip
Presens	gäldande, gäldandes
Perfekt	gäldad

gälda

• uttal: /ˈjɛlda/

1. (ålderdomligt) betala

   Han kunde inte gälda boten.

   Synonymer: bekosta, hosta upp, pröjsa, punga ut

2. ersätta

   Synonymer: sona, gottgöra

Etymologi

Av fornsvenska giælda, giælla. där den senare blev avledningar som gälla. Ursprungligen av fornnordiska gjalda, jämför isländska och färöiska gjalda och danska gælde, av urgermanska *geldanan varav även fornhögtyska geltan (tyska gelten), fornengelska gieldan (engelska yield), gotiska 𐌿𐍃𐌲𐌹𐌻𐌳𐌰𐌽 (usgildan) och 𐍆𐍂𐌰𐌲𐌹𐌻𐌳𐌰𐌽 (fragildan).

Grammatik

I ålderdomligt juridiskt språk förekommer även perfektparticipen gulden, supinumformen guldit och stundom även preteritumformen gald.

1933: Lag (1933:269) om ägofred, 16 § (Sveriges rikes lag):

1. Har ersättning bestämts att utgå för skada eller intrång till följd av betesmarks anordnande för betesbruk, må åtgärd i sådant syfte ej vidtagas, innan ersättningen guldits.

Besläktade ord

• gilla
• gille
• giltig
• gäld
• gäll
• gälla
• umgälla

Sammansättningar

• gengälda
• återgälda