ur
Tvärspråkligt
redigeraSvenska
redigeraSubstantiv
redigeraBöjningar av ur 1 | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | ur | uret | ur | uren |
Genitiv | urs | urets | urs | urens |
Böjningar av ur 2–3 | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | ur | uren, uret | urar | urarna |
Genitiv | urs | urens, urets | urars | urarnas |
Böjningar av ur 4 | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | ur | uren | urar | urarna |
Genitiv | urs | urens | urars | urarnas |
ur
- mekanisk klocka; speciellt en bärbar
- Hyponymer: armbandsur, digitalt ur, fickur, fickrova, golvur, gökur, pendelur, radiostyrt ur, solur, väggur, urverk
- Hyperonymer: klocka
- (meteorologi) (ymnig) nederbörd (regionalt särskilt snöfall, snöglopp) i förening med (stark) blåst (diagonalt fallande nederbörd), även allmännare: oväder, stormande nederbörd; eller kanske snarare skitväder (om nederbörd, jämför urväder)
- Användning: Används sällan självständigt men förekommer i fraser och sammansättningar.
- Fraser: i ur och skur
- Sammansättningar: starur, urväder
- Etymologi: Av fornnordiska úr i liknande betydelse, från en urgermanska *ūrą, möjligen kognat med urin, fornengelska ēar (”våg, hav”), från ett äldre urgermanskt ord börjat på w som i urnordiskan fallit bort, jämför fornsvenska stavningensvarianten vur, möjligen kognat med var (sårvätska), fornengelska wær (”sjö”), till en rot hörande vatten.
- Varianter: urr, yr
- Besläktade ord: urra, yra, yrande
- (runor) benämning av runan ᚢ i den yngre futharken
- Etymologi: Av fornnordiska úr i samma betydelse, avseende vädret.
- (ålderdomligt) arten uroxe (Bos primigenius), ett utdött oxdjur som nuvarande tamboskap härstammar från
Översättningar
redigeramekanisk klocka