Se även sömmar.

Wikipedia har en artikel om:
sommar

Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av sommar  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sommar sommaren, vard. sommarn somrar somrarna
Genitiv sommars sommarens, vard. sommarns somrars somrarnas

sommar

  1. (årstider) den varmaste årstiden, vilken följer våren och kommer innan hösten
    Synonymer: sumor (orsamål)
    Sammansättningar: brittsommar, försommar, getingsommar, högsommar, midsommar, sensommar, sommarblomma, sommarbröllop, sommardag, sommardräkt, sommarek, sommargrönska, sommargyllen, sommargylling, sommargäst, sommarhalvår, sommaridyll, sommarjobb, sommarklänning, sommarland, sommarlov, sommarminne, sommarmoln, sommarmånad, sommarnatt, sommarnöje, sommarplåga, sommarpratare, sommarregn, sommarromans, sommarsemester, sommarsjuka, sommarsko, sommarsolstånd, sommarstuga, sommarställe, sommartid, sommartidtabell, sommarunderhållning, sommaruppehåll, sommarvatten, sommarvärme, sommaräventyr
    Etymologi: Av fornsvenska somar, sumar, av en urgermansk med den troliga betydelsen "halvår" och ursprungligen av den urindoeuropeiska roten *semi- med den troliga betydelsen "halv". Besläktat med engelska summer, tyska Sommer, latinska semis, "halv", och forngrekiska ἥμισυς (hemisus), "halv".
    Besläktade ord: somrig
    Se även: somras
    Se även tesaurus: Uppvärmning, Värme, Period

Översättningar

redigera

Nynorska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av sommar  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sommar sommaren somrar somrane

sommar m

  1. sommar
    Varianter: sumar