Se även skäl.

Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av skäll  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ skäll skället skäll skällen
Genitiv skälls skällets skälls skällens

skäll

  1. det ljud en hund frambringar via munnen, hundskall
    Synonymer: hundskall, skall, skällande
    Hörde du skället i natt?
  2. (vardagligt, överfört) (uppfostrande) drastisk verbal tillrättavisning (av barn som gjort fel)
    Synonymer: (ut)skällning, tillrättavisning, åthutning, bannor
    Vanliga konstruktioner: (någon) får skäll (för något), (någon) ger (någon) skäll
    Jag fick skäll för att jag smällde i dörren så att pappa vaknade.
    Fick du skäll?
 
Besläktade ord: skälla

Översättningar redigera

Adjektiv redigera

Böjningar av skäll  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum skäll skällare  
Neutrum skällt
Bestämd
singular
Maskulinum
Alla skälla skällare skällaste
Plural skälla
  Predikativt
Singular Utrum skäll skällare skällast
Neutrum skällt
Plural skälla
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning (skällt)?

skäll

  1. maträtt (soppa) eller dryck med föga näring; som är vattnig eller tunn
    1854: Georg Bogislaus Stael v. Holstein, Sophie Bolander:
    Men lite bränvin får jag väl hälla i ölsoppan, för att sätta smak och kraft i den skälla födan.

Verb redigera

skäll

  1. böjningsform av skälla