utskällning

Svenska

Substantiv

Böjningar av utskällning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	utskällning	utskällningen	utskällningar	utskällningarna
Genitiv	utskällnings	utskällningens	utskällningars	utskällningarnas

utskällning

1. det att någon kraftfullt verbalt klagar på eller tilrättavisar någon annan

   Hon fick en rejäl utskällning för misstaget.

Översättningar

Översättningar

• engelska: scolding ^(en)
• finska: haukkuminen ^(fi)
• italienska: rimprovero ^(it) m
• tyska: Schelte ^(de) f, Rüffel ^(de) m