<okänd ordklass> på svenska: röka (ut?) (trä)- (EN: fumigate)

SvenskaRedigera

VerbRedigera

Böjningar av röka  Aktiv Passiv
Infinitiv röka rökas
Presens röker röks (rökes)
Preteritum rökte röktes
Supinum rökt rökts
Imperativ rök
Particip
Presens rökande, rökandes
Perfekt rökt

röka

  1. (transitivt) utsätta matvara eller liknande för rök för att konservera eller tillsätta smak, särskilt fisk och kött, vanligt i perfekt particip rökt lax, rökt korv, basturökt
    Här på landet röker vi vår egen fisk.
  2. försöka förgifta eller tvinga ut någon eller någonting (ur något) med hjälp av rök; röka ut; även i överförd betydelse om att indirekt tvinga fram eller ut någon eller någonting
    Fienden hade omringat huset och försökte röka ut dem genom att tända eld på bottenvåningen.  
  3. (transitivt, objekt kan utelämnas) inhalera röken från ett brinnande material i syfte att uppta någon form av drog som nikotin eller olika former av narkotika, vanligen med hjälp av cigarett eller pipa; röka en pipa i syfte att göra den behagligare att röka ur i framtiden: röka in; (slang) tillsammans med om att röka cannabis
    Jag röker inte cigaretter. Jag röker enbart lyxiga cigarrer.
    Nu förtiden måste man alltid röka utomhus när man går på krogen.
    Fraser: röka fredspipa (sluta fred eller bli sams med någon, av välkänd sedvänja bland nordamerikanska indianer)
 
Etymologi: Sen äldre fornsvenska rökia "komma att ryka", till ryka "avge rök" och rök.

HyponymerRedigera

GrammatikRedigera

I sydsvensk dialekt förekommer även böjningen rökar, rökade, rökat, dock endast i vardaglig och ledig stil.

FraserRedigera

Besläktade ordRedigera

SammansättningarRedigera

ÖversättningarRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av röka  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ röka rökat
Genitiv rökas rökats

röka

  1. om material som används för att röka i syfte att inta någon form av drog som nikotin eller narkotika (särskilt cannabis)
    Jag kilar ner till kiosken och köper lite röka.

ÖversättningarRedigera