drog

Svenska

Substantiv

Böjningar av drog	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	drog	drogen	droger	drogerna
Genitiv	drogs	drogens	drogers	drogernas

drog u

1. vara eller substans med uppiggande eller berusande och mer eller mindre beroendeframkallande effekt

   Synonymer: berusningsmedel, rusmedel, stimulantia

   Jämför: narkotika, njutningsmedel

   Hyponymer: narkotikum, knark, alkohol, koffein, nikotin, organiskt lösningsmedel, rusdryck

   Sammansättningar: droganvändning, drogberoende, drogfri, drogförgiftning, drogliberal, drogmissbruk, drogmissbrukare, drogpolicy, drogpåverkad, drogromantik, drogromantiker, drogtest, drogtesta, festdrog, innedrog, nervdrog, partydrog

2. (farmakognosi) växt eller djurdel innehållande någon form av aktiv substans, som används för tillverkning av läkemedel

   Sammansättningar: droghandel

3. (ålderdomligt) medicin

   Jämför: narkotika

   Sammansättningar: gentianadrog

Besläktade ord: droga, drogande

Översättningar

1. berusande substans

• engelska: drug ^(en)
• franska: drogue ^(fr) f
• färöiska: rúsevni n
• isländska: dóp ^(is) n, fíkniefni ^(is) n
• nederländska: drug ^(nl) m
• spanska: droga ^(es)
• tyska: Droge ^(de) f

2.+3. medicinsk aktiv substans

• tyska: Droge ^(de) f

Verb

drog

1. böjningsform av dra
2. böjningsform av draga

Korniska

Adjektiv

drog

1. dålig