rök

Svenska

Substantiv

Böjningar av rök	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	rök	röken
Genitiv	röks	rökens

rök

1. synliga små partiklar som uppstått då något brinner eller bränns

   Besläktade ord: ryka, rykande, röka, rökande, rökare, rökelse, rökeri, rökig, rökighet, rökt, rökning

   Sammansättningar: cigarettrök, rökbastu, rökbomb, rökdetektor, rökdykare, rökfri, rökförbud, rökgas, rökhosta, rökmoln, rökpaus, rökpipa, rökruta, röksanering, röksignal, röksky, rökstuga, röksvamp, rökutveckling

   Fraser: ingen rök utan eld

2. (vardagligt, dialektalt) en rökning med en cigarett, en cigg

   Men jag ska bara ta en rök innan vi drar.

3. (arkaiskt) rauk; rest sten

   Etymologi: Av fornsvenska röker, av fornnordiska hraukr (”kägelformig stapel”) med flera användningar. Besläktat med svenska ruka. Kognat med gotländska rauk, engelska rock (”sten”) med flera.

   Varianter: röke

Översättningar

synliga små partiklar som uppstått då något brinner eller bränns

• baskiska: ke ^(eu)
• bokmål: røyk m, røk m
• danska: røg ^(da) u
• engelska: smoke ^(en)
• esperanto: fumo ^(eo)
• finska: savu ^(fi)
• franska: fumée ^(fr) f
• frisiska: reek ^(fy)
• indonesiska: asap ^(id)
• italienska: fumo ^(it) m
• japanska: 煙 ^(ja) (けむり, kemuri)
• jiddisch: רויך (roykh)
• kvänska: savvu
• kymriska: mwg ^(cy) m
• litauiska: dūmai ^(lt) m pl
• maltesiska: duħħan m
• nederländska: rook ^(nl) m
• nynorska: røyk m
• polska: dym ^(pl) m
• portugisiska: fumaça ^(pt) f
• ryska: дым ^(ru) m
• spanska: humo ^(es) m
• tyska: Rauch ^(de) m, Qualm ^(de) m
• älvdalska: räk

Verb

rök

1. böjningsform av ryka
2. böjningsform av röka