rauk

Svenska

Substantiv

Böjningar av rauk	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	rauk	rauken	raukar	raukarna
Genitiv	rauks	raukens	raukars	raukarnas

rauk u

• uttal: raokraʊk

1. sten formad av abrasion som bildas när bergarter eroderas och endast kärnan av kalksten blir kvar

   Etymologi: Låneord från gutniskan, ursprungligen från fornnordiska hraukr (”stapel”), jämför exempelvis Rökstenen.

rauken Hoburgsgubben på Gotland

Översättningar

sten formad av abrasion som bildas när bergarter eroderas och endast kärnan av kalksten blir kvar

• bokmål: rauk m
• isländska: drangur m