namn

Svenska

Substantiv

Böjningar av namn	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	namn	namnet	namn	namnen
Genitiv	namns	namnets	namns	namnens

namn

• uttal:        ⓘ

1. det någon eller något heter; ett (eller flera) ord som används för att ange/särskilja en viss person, djurindivid, föremål, begrepp, kategori eller annan företeelse

   Vilket namn ska ni ge barnet?

   Mitt namn är Dan.

   Jämför: egennamn

   Sammansättningar: affischnamn, andranamn, användarnamn, artistnamn, artnamn, bebyggelsenamn, binamn, bindestrecksnamn, blomnamn, bolagsnamn, djurnamn, dopnamn, dubbelnamn, efternamn, egennamn, familjenamn, fantasinamn, firmanamn, flicknamn, folknamn, födelsenamn, företagsnamn, författarnamn, förnamn, gatunamn, giftasnamn, gudanamn, gudinnenamn, gårdsnamn, helgonnamn, hustrunamn, högreståndsnamn, inbyggarnamn, kodnamn, kunganamn, kvinnonamn, landsnamn, mansnamn, marknamn, mellannamn, modenamn, mödernenamn, namnberedning, namnbruk, namnbrukare, namnbyte, namnbärare, namnchiffer, namndöd, namnforskning, namnförråd, namnge, namngemenskap, namngivning, namninsamling, namnkontinuitet, namnkristen, namnkunnig, namnkunnighet, namnlista, namnlös, namnsdag, namnsedel, namnskick, namnskylt, namnstämpel, namnsäkerhet, namnteckning, namnunderskrift, namnvalsedel, noanamn, ortnamn, ortsnamn, parnamn, personnamn, pojknamn, produktnamn, sagonamn, samlingsnamn, släktnamn, skådespelarnamn, smeknamn, smånamn, smädenamn, soldatnamn, sonnamn, sortnamn, spenamn, stadsnamn, särknamn, terrängnamn, tillnamn, tilläggsnamn, tilltalsnamn, toppnamn, trivialnamn, täcknamn, uppkallelsenamn, vedernamn, visningsnamn, vulgärnamn, växtnamn, ägonamn, öknamn

   Se även: benämning, beteckning, döpa

2. persons eller organisations rykte

   Gå inte och förstör ditt goda namn!

   Jämför: anseende, ära

   Fraser: ha namn om sig

Etymologi: Ordet finns tidigast belagt i språket sedan 800-talet på Rökstenen i Östergötland; runform ᚿᛆᛓᚿᚢᛘ (nabnum, dativform) senare fornsvenska namn (med samma betydelse). Besläktat med isländskans nafn, tyskans Name, engelskans name, grekiskans ὄνομα och latinets nomen (var och en med samma betydelse).

Besläktade ord: namna, namne, nämna

Översättningar

det någon eller något heter

• aragonska: nombre ^(an) m
• armeniska: անուն ^(hy) (anun)
• bengali: নাম ^(bn) (nam)
• bokmål: navn ^(no) n
• bosniska: ime n
• bulgariska: име ^(bg) n (íme)
• danska: navn ^(da) n
• engelska: name ^(en)
• esperanto: nomo ^(eo)
• estniska: nimi ^(et)
• extremaduriska: nombre
• finska: nimi ^(fi)
• franska: nom ^(fr) m
• frisiska: namme ^(fy)
• färöiska: navn ^(fo) n
• hawaiiska: inoa
• hebreiska: שֵׁם ^(he) m (shém)
• indonesiska: nama ^(id)
• isländska: nafn ^(is) n
• italienska: nome ^(it) m
• japanska: 名前 ^(ja) (なまえ ^(ja), namae), 名 ^(ja) (な ^(ja), na)
• jiddisch: נאָמען m (nomen)
• katalanska: nom ^(ca) m
• kinesiska: 名 ^(zh) (míng), 名字 ^(zh) (míngzì)
• koreanska: 이름 ^(ko) (ireum)
• kroatiska: ime ^(hr) n
• kurdiska: nav ^(ku), ناو ^(ku)
• kymriska: enw ^(cy) m
• latin: nomen ^(la) n
• lettiska: vārds ^(lv) m
• litauiska: vardas ^(lt)
• malagassiska: anarana ^(mg)
• malajiska: nama ^(ms)
• maori: ingoa ^(mi)
• nederländska: naam ^(nl) m
• nordsamiska: namma
• nynorska: namn n
• polska: på person: nazwisko ^(pl) n, imię ^(pl) n; på sak: nazwa ^(pl) f, miano ^(pl) n
• portugisiska: nome ^(pt) m
• rumänska: nume ^(ro) n
• ryska: имя ^(ru) n
• sanskrit: नामन् ^(sa) n (nā́man)
• somaliska: magac
• spanska: nombre ^(es) m
• sydsamiska: nomme
• tjeckiska: jméno ^(cs) n
• turkiska: ad ^(tr)
• tyska: Name ^(de) m
• ungerska: név ^(hu)
• vallonska: no ^(wa)
• vietnamesiska: tên ^(vi)
• älvdalska: nammen

rykte

• bokmål: navn ^(no) n
• engelska: name ^(en)
• franska: nom ^(fr) m, réputation ^(fr) f
• frisiska: namme ^(fy), reputaasje
• nynorska: namn n
• polska: nazwisko ^(pl) n, opinia ^(pl) f
• tyska: Name ^(de) m

Nynorska

Substantiv

Böjningar av namn	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	namn	namnet	namn	namna

namn n

1. namn