Svenska redigera

Verb redigera

Böjningar av namnge  Aktiv Passiv
Infinitiv namnge namnges
Presens namnger namnges
Preteritum namngav namngavs
Supinum namngett namngetts
Imperativ namnge
Particip
Presens namngivande, namngivandes
Perfekt namngiven

namnge

  1. ge (någon/något) ett namn
    Gården namngavs efter dess tidigare ägare.
    De ville namnge barnet efter dess mormor.
  2. avslöja (någons) namn
    Polisen frågade om hon kunde namnge gärningsmannen.
 
Varianter: namngiva
Besläktade ord: namngivning
Synonymer: döpa, namna, namnsätta (sällan om levande varelser)

Översättningar redigera