Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av binamn  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ binamn binamnet binamn binamnen
Genitiv binamns binamnets binamns binamnens

binamn n

  1. inofficiellt personnamn (stundom på spe eller skämt) som används i tillägg jämte en persons officiella förnamn/huvudnamn/dopnamn
    1989: Runrön, vol. 9-12 (Uppsala universitet):
    Osammansatta kroppsdelsbetecknande substantiv är ofta förekommande som binamn.
    Sammansättningar: binamnselement
    Jämför: smeknamn, hypokorism, tillnamn, öknamn
  2. rituell titel för en gudom brukad av inom hedendom
    1994: Uppsala stads historia:
    Vingne (Vingner) och Vingtor är binamn på guden Tor, vilken ägde hammaren Mjölner, som alltid träffade sitt mål och återvände till ägarens hand.

Översättningar redigera