må
Svenska
redigeraVerb
redigeraBöjningar av må 1 | Aktiv | Passiv |
---|---|---|
Infinitiv | må | mås |
Presens | mår | mås |
Preteritum | mådde | måddes |
Supinum | mått | måtts |
Imperativ | må | – |
Particip | ||
Presens | mående, måendes | |
Perfekt | – |
Böjningar av må 2 | Aktiv |
---|---|
Infinitiv | – |
Presens | må |
Preteritum | måtte |
Supinum | – |
Imperativ | – |
Particip | |
Presens | – |
Perfekt | – |
må
- uttal: må:
- (intransitivt) känna sig, beskrivning av hälsotillstånd
- Hur mår du?
- Jag mår bra.
- Hur mås det?
- (intransitivt) hjälpverb som bildar presens konjunktiv, en verbform som uttrycker en önskan, begäran eller i vissa fall en befallning
- Må det gå dig väl på provet.
- Det må så vara.
- Jag må vara en idiot, men det här kommer fungera.
- Etymologi: Av fornsvenska magha, mogha, mugha ("förmå, kunna, få, böra"), av fornnordiska mega, av urgermanska *maganą (”må, kunna”), av urindoeuropeiska *megʰ-.
Fraser
redigera- om hälsotillstånd
- hjälpverb
Sammansättningar
redigeraSe även
redigeraÖversättningar
redigerakänna sig; hälsotillstånd
Bokmål
redigeraVerb
redigeramå
- böjningsform av måtte
Danska
redigeraVerb
redigeramå
- böjningsform av måtte