Svenska

redigera

månne

  1. (frågepartikel) kanske, möjligen; det kan undras om
    Synonymer: månntro, måtro
    Är det möjligt, månne?
    Är det månne dags att sadla om nu på ålderns höst?
    Syftar månne vår säkerhetspolitik till att vi ska bli ett nytt Ukraina?
    Detta är månne en tröttsam, men ändå smått nödvändig påminnelse.
    Grammatik: Preteritumformen eller adverbet månne har konjunktivens betydelse, det vill säga 'kan hända, kan ha hänt' och uttrycker alltså osäkerhet om någonting som i övrigt uttrycks stämmer.
    Etymologi: Adverbet månne är egentligen ett verb genom att vara en överlevd preteritumform av ett fornnordiskt hjälpverb munu,[1] vars böjningsformer delvis inte längre används i svenska och som i övrigt används i viss mån sparsamt. Detta verb finns kvar på isländska där det mest fungerar som motsvarighet till svenskans hjälpverb ska (skola).

Översättningar

redigera

månne

  1. böjningsform av månde
  2. böjningsform av mån

Lulesamiska

redigera

Substantiv

redigera

månne

  1. ägg

Källor

redigera
  1. Elof Hellquist Svensk etymologisk ordbok, sidorna 498, 499 och 500.