ess

Svenska

Substantiv

Böjningar av ess	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ess	esset	ess	essen
Genitiv	ess	essets	ess	essens

ess

1. (kortspel) spelkort i den franska kortleken med endast ett färgtecken (förkortas E)

   Varianter: äss

   Fraser: ha ett ess i rock­ärmen

   Sammansättningar: hjärteress, klöveress, ruteress, spaderess

   Etymologi: Av medellågtyska, av fornfranska ais, av latinska as, assis, ursprungligen om en slags fyrkantig kopparplåt som användes som mynt.

2. någon som är uppseendeväckande bra på det han eller hon gör

   Varianter: äss

   Sammansättningar: flygaress

3. (musik) sänkt e; ton med frekvens nära 311,13 · 2ⁿ Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med diss och fessess

   Sammansättningar: Ess-dur, ess-moll

   Vanliga konstruktioner: ettstrukna ess, femstrukna ess, fyrstrukna ess, trestrukna ess, tvåstrukna ess

   Etymologi: Av tyska Es.

Homofoner: S, s, äss

Översättningar

spelkort

• bokmål: ess ^(no) n
• engelska: ace ^(en)
• finska: ässä ^(fi)
• nynorska: ess f
• spanska: as ^(es)
• turkiska: as ^(tr)

någon som är bra

• bokmål: ess ^(no) n
• finska: ässä ^(fi)
• franska: ace ^(fr)
• nynorska: ess
• turkiska: as ^(tr)
• tyska: Ass ^(de) n

ton

• bokmål: ess ^(no) m
• engelska: E-flat ^(en)
• finska: es ^(fi)
• nynorska: ess m
• ryska: ми-бемоль ^(ru)
• ukrainska: мі-бемоль