kuf

Svenska

Substantiv

Böjningar av kuf	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kuf	kufen	kufar	kufarna
Genitiv	kufs	kufens	kufars	kufarnas

kuf

• uttal: kʉːf

1. person som avviker från det som anses normalt; underlig (och enstörig) person

   Synonymer: original, excentriker, särling, ensling, enstöring, kurre, prisse

   Användning: En kuf är inte en nörd. Kufen frodas i klena sociala nätverk och har få om ens några vänner. En kuf är ett ofta något äldre original.

   Etymologi: Sedan 1900. Av kufisk. Ordet spåras till den arabiska skriften som utvecklades i staden Kufa nära Bagdad i Irak. Kufisk skrift är en ovanligt svårläst skrivstil som bland annat användes på mynt som ursprungligen kom därifrån.

Översättningar

underlig person

• engelska: freak ^(en), oddball ^(en), crank ^(en), weirdo ^(en), crackpot ^(en), nutjob ^(en)
• japanska: 変人 ^(ja) (へんじん, henjin), 奇人 ^(ja) (きじん, kijin)
• polska: dziwak ^(pl) m, oryginał ^(pl) m, cudak ^(pl) m
• ryska: чуда́к ^(ru) m

Danska

Substantiv

Böjningar av kuf	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kuf	kuffen	kuffer	kufferne
Genitiv	kufs	kuffens	kuffers	kuffernes

kuf u

• uttal: ˈkɔf

1. (sjöfart, historiskt) koff