prisse

Svenska

Substantiv

Böjningar av prisse	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	prisse	prissen	prissar	prissarna
Genitiv	prisses	prissens	prissars	prissarnas

prisse u

1. (vardagligt) person med lustig, ovanlig karaktär

   1901 (1 mar): Gamla gubbastollar (Nya Kristinehamnsposten), Henrik Wranér:

   Då hörde jag under en paus, att någon ropade ”hej!” såg mig om och fick syn på en rolig prisse, som satt inne på ängen vid vägen.

   Sammansättningar: festprisse

   Jämför: kuf, lustigkurre, typ

Franska

Verb

prisse

• uttal: pʁisⓘ

1. böjningsform av prendre