koff

Svenska

Substantiv

Böjningar av koff	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	koff	koffen	koffar	koffarna
Genitiv	koffs	koffens	koffars	koffarnas

koff u

1. (sjöfart, historiskt) litet fartyg med platt botten

   Etymologi: Av nederländska kof.

   Se även tesaurus: Fartyg

Översättningar

litet fartyg med platt botten

• danska: kuf u
• engelska: koff ^(en)
• franska: koff ^(fr) m
• tyska: Kuff f