Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av krångelmakare  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ krångelmakare krångelmakaren krångelmakare krångelmakarna
Genitiv krångelmakares krångelmakarens krångelmakares krångelmakarnas

krångelmakare u

  1. (ålderdomligt) person som bråkar, grälar och ställer till krångel för andra
    Där skildras Malmstedt enbart som upprorsstiftare och krångelmakare.
    Ja,... var skulle man väl ta vägen, om man ej hade gäldstuguhäktet för en hop krångelmakare och tröga gäldenärer.
    Synonymer: bråkstake, krångelmakerska, rabulist
    Se även tesaurus: Verksamhetsbegär, Obeslutsamhet, Tankefel

Översättningar

redigera