krångelmakare

Svenska

Substantiv

Böjningar av krångelmakare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	krångelmakare	krångelmakaren	krångelmakare	krångelmakarna
Genitiv	krångelmakares	krångelmakarens	krångelmakares	krångelmakarnas

krångelmakare u

1. (ålderdomligt) person som bråkar, grälar och ställer till krångel för andra

   Där skildras Malmstedt enbart som upprorsstiftare och krångelmakare.

   Ja,... var skulle man väl ta vägen, om man ej hade gäldstuguhäktet för en hop krångelmakare och tröga gäldenärer.

   Synonymer: bråkstake, krångelmakerska, rabulist

   Se även tesaurus: Verksamhetsbegär, Obeslutsamhet, Tankefel

Översättningar

person som bråkar, grälar och ställer till krångel för andra

• bokmål: kranglefant m
• engelska: pettifogger ^(en)
• tyska: Streithammel ^(de) m