bråkstake

Svenska

Substantiv

Böjningar av bråkstake	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bråkstake	bråkstaken	bråkstakar	bråkstakarna
Genitiv	bråkstakes	bråkstakens	bråkstakars	bråkstakarnas

bråkstake

1. (ålderdomligt) tortyrredskap, en stång (stake) som används för att slå sönder (bråka) benen i kroppen på en ännu levande person
2. besvärlig person, som upplevs som ett sådant redskap

   Synonymer: bråkmakare, rötägg

3. redskap som används vid lintillverkning för att slå sönder (bråka) det hårda skalet runt linfibrerna

Se även: råskinn

Översättningar

besvärlig person

• esperanto: kverelemulo
• tyska: Störenfried ^(de) m, Störenfriedin f, Randalierer ^(de) m, Randaliererin ^(de) f, Unruhestifter ^(de) m, Unruhestifterin ^(de) f, Störenfried ^(de) m, Streithammel ^(de) m