knota

Svenska

Substantiv

Böjningar av knota	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	knota	knotan	knotor	knotorna
Genitiv	knotas	knotans	knotors	knotornas

knota

1. (anatomi) ledknut på benpipa, även om ben i allmänhet

   Jämför: knöl, klump, knuta

   Besläktade ord: knotig

   Sammansättningar: benknota, kindknota

Översättningar

ben i kroppen

• bokmål: knokkel ^(no) m
• tyska: Knochen ^(de) m

Verb

Böjningar av knota	Aktiv	Passiv
Infinitiv	knota	knotas
Presens	knotar	knotas
Preteritum	knotade	knotades
Supinum	knotat	knotats
Imperativ	knota	–
Particip
Presens	knotande, knotandes
Perfekt	–

knota

1. uttrycka sitt missnöje genom att ge ifrån sig ett dovt ljud

   Jämför: knorra, brumma, grumsa, morra, muttra, puttra, knysta, gny, gnissla, gnälla, klaga, mucka, gräla, klanka, gruffa

Översättningar

uttrycka sitt missnöje genom att ge ifrån sig ett dovt ljud

• tyska: murren ^(de), brummen ^(de)