Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av knorra  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ knorra knorran knorror knorrorna
Genitiv knorras knorrans knorrors knorrornas

knorra

  1. (dialektalt) cirkelrund krökning, spiral
    Jämför: knorr
  2. krökt eller vridet föremål, exempelvis ögla eller hylsa
  3. (dialektalt) knuttråd
Böjningar av knorra  Aktiv Passiv
Infinitiv knorra knorras
Presens knorrar knorras
Preteritum knorrade knorrades
Supinum knorrat knorrats
Imperativ knorra
Particip
Presens knorrande, knorrandes
Perfekt knorrad

knorra

  1. (för formens skull) uttrycka visst missnöje med, småmuttrande klaga utan att agera
    Vanliga konstruktioner: någon knorrar om/över något, någon knorrar på någon
    Etymologi: Belagt sedan 1457–64 i Skrifter till uppbyggelse från medeltiden. Av fornsvenska knorra, av (gemensamt) germanskt ord, ljudhärmande.[1]
    Besläktade ord: knarra, knorr
    Jämför: grumsa, kota, murra
  2. kurra
    Vanliga konstruktioner: något knorrar
    Etymologi: Belagt sedan 1662.[1]
    Min mage knorrar.
  3. (reflexivt: knorra sig) rulla ihop sig, kröka sig
    Vanliga konstruktioner: något knorrar sig, något knorrar ihop sig, något knorrar sig in/upp någonstans
    Handbollen knorrade sig in i målet.
    Etymologi: Belagt sedan 1690. Av svenska dialektalt knorra ("rulla ihop; trassla till").[2]
    Besläktade ord: knorra ("klaga"), knorrning
  4. (dialektalt) rulla ihop, trassla till[2]
  5. (dialektalt, om katt) spinna[1]

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. 1,0 1,1 1,2 Svensk ordbok: "knorra"
  2. 2,0 2,1 Svensk ordbok: "knorra sig"