knorra
Svenska
redigeraSubstantiv
redigeraVerb
redigeraBöjningar av knorra | Aktiv | Passiv |
---|---|---|
Infinitiv | knorra | knorras |
Presens | knorrar | knorras |
Preteritum | knorrade | knorrades |
Supinum | knorrat | knorrats |
Imperativ | knorra | – |
Particip | ||
Presens | knorrande, knorrandes | |
Perfekt | knorrad | |
knorra
- uttal: knår`a
- (för formens skull) uttrycka visst missnöje med, småmuttrande klaga utan att agera
- kurra
- Vanliga konstruktioner: något knorrar
- Etymologi: Belagt sedan 1662.[1]
- Min mage knorrar.
- (reflexivt: knorra sig) rulla ihop sig, kröka sig
- (dialektalt) rulla ihop, trassla till[2]
- (dialektalt, om katt) spinna[1]