Svenska

redigera
Böjningar av klanka  Aktiv Passiv
Infinitiv klanka klankas
Presens klankar klankas
Preteritum klankade klankades
Supinum klankat klankats
Imperativ klanka
Particip
Presens klankande, klankandes
Perfekt

klanka

  1. (vardagligt, med preposition ) (vanemässigt och inte nödvändigtvis alltid välmotiverat) kritisera eller klaga på
    Vanliga konstruktioner: (någon) klankar på (någon eller något)
    1956: Ljugarstriden, Arne Sand:
    Ingen kan säga att jag annars tillhör dem som klankar på ungdomen, men som den nu börjar bli så går den mig på nerverna.
    1995 (4 aug): Missbrukande hemvärnsmän kan inte kontrolleras (DN):
    Om hemvärnet tycker att det här fungerar dåligt får de väl begära lagstiftning, som ger dem rätt att få del av sociala uppgifter, i stället för att klanka på kommunerna, säger NN, jurist på Kommunförbundet.
    2004 (24 dec): Tillåt mig hedra SJ:s goda service (SvD):
    Alla klankar på SJ men det kan väl vara värt att nämna att företaget också kan och vill ge mycket god service.
    Fraser: klanka ner

Översättningar

redigera