Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av knuta  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ knuta knutan knutor knutorna
Genitiv knutas knutans knutors knutornas

knuta

  1. (medicin) patologisk svullnad eller förhårdnad i ett organ eller en vävnad
    Jämför: knöl, klump
    Sammansättningar: Aschoffs knuta, senknuta

Översättningar redigera

Verb redigera

Böjningar av knuta  Aktiv Passiv
Infinitiv knuta knutas
Presens knutar knutas
Preteritum knutade knutades
Supinum knutat knutats
Imperativ knuta
Particip
Presens knutande, knutandes
Perfekt knutad

knuta

  1. slå knut, knyta (ihop)
    Det långa håret hade han knutit i en svans.

Översättningar redigera