släkting

Svenska

Substantiv

Böjningar av släkting	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	släkting	släktingen	släktingar	släktingarna
Genitiv	släktings	släktingens	släktingars	släktingarnas

släkting

1. person som man är släkt med

   Synonymer: anhörig, anförvant

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1475. Som fornsvenska slækting.

   Jämför: släktmedlem

Översättningar

Översättningar

• bokmål: slektning ^(no) m
• danska: slægtning u
• engelska: relative ^(en)
• finska: sukulainen ^(fi)
• franska: parent ^(fr) m, proche ^(fr) m
• isländska: manlig: frændi ^(is) m, kvinnlig: frænka ^(is) f
• italienska: parente ^(it) m, familiare ^(it) m
• japanska: 親類 ^(ja) (しんるい, shinrui), 親戚 ^(ja) (しんせき, shinseki)
• kinesiska: 親戚 ^(zh)
• nederländska: familielid ^(nl) n, verwante ^(nl)
• nynorska: slektning m
• portugisiska: parente ^(pt) m
• spanska: pariente ^(es) mf, familiar ^(es) m
• tyska: Verwandte ^(de) f, Verwandter ^(de) m