kanon

Svenska

Adjektiv

Böjningar av kanon		Positiv
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	–
	Neutrum	–
Bestämd singular	Maskulinum	–
	Alla	–
Plural		–
		Predikativt
Singular	Utrum	kanon
	Neutrum	kanon
Plural		kanon
Kompareras inte.
Adverbavledning		kanon

kanon

1. (vardagligt) mycket bra, jättebra

   Jag älskar honom. Han är helt kanon!

   Etymologi: Belagt sedan 1933.

   Användning: Ofta som förled i sammansättningar.

   Sammansättningar: kanonbra, kanonerbjudande, kanonform, kanonhård, kanonsuccé, kanonväder

2. (slang) kraftigt berusad

Översättningar

mycket bra, jättebra

• finska: huippu ^(fi)

kraftigt berusad

Substantiv

Böjningar av kanon	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kanon	kanonen	kanoner	kanonerna
Genitiv	kanons	kanonens	kanoners	kanonernas

kanon 1

• uttal: ka'no:nkaˈnuːn

1. (vapen, militärvetenskap) eldvapen som avskjuter granater (äldre bomber) eller grovkalibriga projektiler (tidigare kanonkulor) ur eldrör, i modern med utgångshastigheter över ljudets hastighet; i sammansättningar om liknande konstruktioner

   Piratfartyget hade 50 st kanoner.

   Etymologi: Belagt sedan 1631. Av franska canon med samma betydelse, av italienska cannone (”stort rör”), av latinska canna (”rör”). Ursprung besläktat med det för kanal, kanel och kanyl. Ersatte det tidigare begreppet stycke.

   Jämför: haubits, mörsare

   Besläktade ord: kanonad

   Sammansättningar: kanondunder, kanoneld, kanonföda, kanonkula, kanonlavett, kanonmat,kanonmynning, kanonport, kanonskott, luftvärnskanon

   Fraser: som skjuten ur en kanon

2. (överfört) även om liknande anordning för andra projektiler eller dylikt

   Sammansättningar: kanonsnö, signalkanon, snökanon

3. (sport, bildligt) hårt skott

   Vilken kanon rakt upp i krysset!

4. (vardagligt) (betydande) person som gjort en raketkarriär

   Etymologi: Belagt sedan 1955.

Böjningar av kanon (musik)	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kanon	kanonen	kanon	kanonen
Genitiv	kanons	kanonens	kanons	kanonens

Böjningar av kanon (religion)	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kanon	kanon	kanoner	kanonerna
Genitiv	kanons	kanons	kanoners	kanonernas

kanon 2

• uttal: 'ka:nånˈkɑːnɔn

1. (musik) musikstycke där två eller flera stämmor (ofta sångstämmor) upprepar samma melodi och varje stämma (utom den första) påbörjar melodin innan den föregående har avslutat stycket och antalet slag ("tiden") mellan varje påbörjad stämma är densamma

   Kören sjöng en väldigt rolig kanon som jag gärna skulle vilja lära mig.

   Jag tycker att det är roligt att sjunga i kanon.

   Etymologi: Belagt sedan 1802.

   Sammansättningar: cirkelkanon

2. (religion) allmänt accepterad måttstock, rättesnöre

   Den faktiska kanon, de böcker som verkligen blir bestående, blir till genom mycket svårbeskrivliga processer, säger Horace Engdahl

   Etymologi: Belagt sedan 1707. Av latinska canon, av grekiska kanon (”stav, måttstock, regel, tabell”).

   Besläktade ord: kanonisera, kanonisk

   Användning: Har i äldre tid även använts i neutrum.

3. en stor tryckstil

   Etymologi: Belagt sedan 1635.

Översättningar

vapen

• danska: kanon
• engelska: cannon ^(en)
• finska: tykki ^(fi), kanuuna ^(fi)
• franska: canon ^(fr) m
• indonesiska: meriam ^(id), kanon ^(id)
• isländska: fallbyssa f
• italienska: cannone ^(it) m
• kvänska: kanuuni
• nederländska: kanon ^(nl)
• polska: armata ^(pl) f
• portugisiska: canhão ^(pt) m
• ryska: пушка ^(ru) f (púsjka)
• spanska: cañón ^(es) m
• tjeckiska: dělo ^(cs) n
• tyska: Kanone ^(de) f, Geschütz ^(de) n
• ungerska: ágyú ^(hu)

musikstycke

• finska: kaanon ^(fi)
• nederländska: canon ^(nl)
• portugisiska: cânone ^(pt)
• tyska: Kanon ^(de) m

rättesnöre

• engelska: canon ^(en)
• finska: kaanon ^(fi)
• portugisiska: cânone ^(pt)
• tyska: Kanon ^(de) m

Indonesiska

Substantiv

kanon

1. kanon

   Synonymer: meriam

Nederländska

Substantiv

kanon

1. kanon