SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av sinne  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sinne sinnet sinnen sinnena
Genitiv sinnes sinnets sinnens sinnenas

sinne

  1. (fysiologi) sensorisk funktion som ett djur (eller liknande) har; funktion att uppfatta omvärlden
    Hyponymer: balanssinne, hörselsinne, känselsinne, luktsinne, smaksinne, synsinne
    Människor har fem sinnen: hörsel, syn, smak, luktsinne och känsel.
    Vissa påstår sig ha ett sjätte sinne.
  2. själslig läggning, viljeliv
    Sammansättningar: ursinne, vansinne
 
Besläktade ord: sinnlig, sinnrik, sinnad, frisinnad
Sammansättningar: bollsinne, lokalsinne, luktsinne, servicesinne, sinnebild, sinnelag, sinnesfrid, sinnesförnimmelse, sinnesförvirring, sinnesintryck, sinnesorgan, sinnesro, sinnessjuk, sinnessjukhus, sinnesstämning, sinnessvag, sinnestillstånd, sinnevärld
Fraser: sjätte sinne, sinne för musik, vid sina sinnes fulla bruk

ÖversättningarRedigera

BokmålRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av sinne  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sinne sinnet sinner sinna, sinnene
Genitiv sinnes sinnets sinners sinnas, sinnenes

sinne n

  1. ilska, vrede
    Besläktade ord: sinn, sinnelag, sint

FinskaRedigera

AdverbRedigera

sinne

  1. dit

FrisiskaRedigera

SubstantivRedigera

sinne

  1. sol
  2. solsken
    Synonymer: sinneskyn

NynorskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av sinne  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sinne sinnet sinne sinna

sinne n

  1. ilska, vrede
    Synonymer: harm, ilske, vreide
    Besläktade ord: sinn, sinna, sinnelag

VerbRedigera

sinne

  1. (reflexivt: sinne seg) reta upp sig, bli arg