Se även hus.

BottniskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av hús  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hús húse hús húsa
Dativ   húsen   húsum

hús n

  • uttal: /hʉ́ːs/ (Umeå, Skellefteå); /héʊ̯ːs/, /híʊ̯ːs/ (Luleå)
  1. hus (vanl. bygning)
  2. avträde; dass
 
Etymologi: Av fornnordiska hús, av urgermanska *hūsą, möjligen av urindoeuropeiska *kuHsom
Användning: Bostadshus kallas hellre bygning
Sammansättningar: féhús, húsdrag, húsknǫus, húsværm, húsvist, kułahús, lákhús, vaknhús, viðahús#Bottniska
Besläktade ord: hús’, húsning

FäröiskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av hús  Singular Plural
Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hús húsið hús húsini
Ackusativ hús húsið hús húsini
Dativ húsi húsinum húsum húsunum
Genitiv hús húsins húsa húsanna

hús

  1. hus
 
Etymologi: Av fornnordiska hús, av urgermanska *hūsą, möjligen av urindoeuropeiska *kuHsom

IsländskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av hús  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hús húsið hús húsin
Ackusativ hús húsið hús húsin
Dativ húsi húsinu húsum húsunum
Genitiv húss hússins húsa húsanna

hús

  1. hus
 
Etymologi: Av fornnordiska hús, av urgermanska *hūsą, möjligen av urindoeuropeiska *kuHsom
Sammansättningar: eldhús

UngerskaRedigera

SubstantivRedigera

hús

  1. kött