SvenskaRedigera

AdjektivRedigera

Böjningar av halt 1 Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum halt haltare  
Neutrum halt
Bestämd
singular
Maskulinum halte haltaste
Alla halta
Plural halta
  Predikativt
Singular Utrum halt haltare haltast
Neutrum halt
Plural halta
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning (halt)?

halt

  1. (om människa, djur) som haltar på grund av skada eller smärta i ena benet
  2. böjningsform av hal
    Besläktade ord: halta, hält, hälta

ÖversättningarRedigera

AdverbRedigera

halt

  1. avledning till adjektivet hal
  2. avledning till adjektivet halt

InterjektionRedigera

halt!

  1. stopp!, stanna!; uppmaning att sluta förflytta sig
    Se även: göra halt, sätta halt för

ÖversättningarRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av halt  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ halt halten halter halterna
Genitiv halts haltens halters halternas

halt

  1. andel av ett ämne (i en blandning eller lösning)
    Sammansättningar: alkoholhalt, fetthalt, kvävehalt, salthalt, sockerhalt, järnhalt, kopparhalt, proteinhalt, sanningshalt, silverhalt, syrehalt, guldhalt
  2. kvalitet, positivt innehåll, gedigenhet, värde
    Sammansättningar: haltfull, haltlös
  3. uppehåll, rast

ÖversättningarRedigera

EngelskaRedigera

VerbRedigera

Böjningar av halt  Singular Plural
1-2:a pers. 3:e pers.
Presens halt halts halt
Preteritum halted
Perfektparticip halted
Presensparticip halting, vard. haltin'

halt

  1. stoppa, stanna