rast

Svenska

Substantiv

Böjningar av rast	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	rast	rasten	raster	rasterna
Genitiv	rasts	rastens	rasters	rasternas

rast

1. äldre nordiskt vägmått av obestämd eller växlande längd (eg.: så långt vägstycke som man kan gå utan att vila); särskilt om sådant vägmått utgörande något mindre än en halv gammal mil (jfr skogsmil); ibland även allmännare: vägsträcka som tillryggaläggs mellan två viloställen; etapp

   Sådane (i västgöta- lagens biskopskrönika omnämnda) Raster gå 7. på 3. Mijl Swenska.

2. (kortare) vila som utgör ett avbrott eller uppehåll i en verksamhet och efter vars slut verksamheten ånyo fortsättes; stundom: paus, uppehåll, andrum eller vilostund o. d.; särskilt om avbrott eller uppehåll i arbete eller under vandring eller färd som görs för vila eller för intagande av måltid eller förfriskningar o. d.; även bildligt

   Utan lagstadganden om raster blifva verkningarna äfven af en förkortad arbetstid illusoriska.

   Jag stod alltid ensam för mig själv på rasterna när jag gick i skolan.

   Vanliga konstruktioner: rast eller ro, rast och ro, utan rast eller ro, utan rast och ro

   Besläktade ord: rasta, rastning

   Sammansättningar: eftermiddagsrast, fikarast, frukostrast, förmiddagsrast, kafferast, lunchrast, middagsrast, rastlös

   Jämför: paus, vilostund

Etymologi: Av fornnordiska rǫst.

Översättningar

vila som utgör ett avbrott eller uppehåll

• bokmål: frikvarter n
• engelska: break ^(en), pause ^(en), (amerikansk engelska, i skola) recess ^(en)
• finska: välitunti ^(fi)
• franska: pause ^(fr) f
• japanska: 休憩 ^(ja) (kyūkei), 休息 ^(ja) (kyūsoku)
• jiddisch: הפֿסקה
• mirandesiska: anterbalo m
• nederländska: pauze ^(nl)
• nynorska: frikvarter n
• polska: przerwa ^(pl) f, pauza ^(pl) f, odpoczynek ^(pl) m
• portugisiska: intervalo ^(pt) m, pausa ^(pt) f
• tyska: Pause ^(de) f, Rast ^(de) f

Tyska

Verb

rast

1. böjningsform av rasen