SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av stopp  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ stopp stoppet stopp stoppen
Genitiv stopps stoppets stopps stoppens

stopp n

  1. stockning, stillestånd, spärr, propp (i röret el.dyl.)
    Det blev stopp i röret.
  2. det att något upphör att existera eller förekomma; avbrott
    Nu skall det bli stopp för klottret.
  3. tillfälligt uppehåll (vistelse) på resa
    Vi gjorde ett stopp i London.
 
Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1887, bildat till verbet stoppa.

Besläktade ordRedigera

SammansättningarRedigera

ÖversättningarRedigera

ÖversättningarRedigera

ÖversättningarRedigera

ÖversättningarRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av stopp  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ stopp stoppen stoppar stopparna
Genitiv stopps stoppens stoppars stopparnas

stopp u

  1. ett trasig ställe som har lagats

TyskaRedigera

VerbRedigera

stopp

  1. böjningsform av stoppen