husgud

Svenska

Substantiv

Böjningar av husgud	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	husgud	husguden	husgudar	husgudarna
Genitiv	husguds	husgudens	husgudars	husgudarnas

husgud u

1. (religion, historiskt) gud som dyrkas i det egna hemmet och ses som dess beskyddare, hemmets skyddsande; avgudabilder av dessa gudar

   1865: Jehovah-tjänsten hos hebreerna: före babyloniska fångenskapen, Viktor Rydberg:

   De hebreer, som voro i besittning af terafim (husgudar), rådfrågade dem, åtminstone när en profet ej var tillhands.

   1885 (31 dec): Nyårsbruk hos främmande folk. (Blekinge Läns Tidning), Osvald Heim:

   Omedelbart före den egentliga nyårsdagen renas spiselhärdarne till husgudens ära.

   Hyponymer: lar, penat

   Se även tesaurus: Avgudatjänst

2. (bildligt) personlig förebild i andlig, filosofisk eller politisk mening; idol, guru, livsfilosofi, dygd

   1853 (3 feb): Ytterligare om handelsfördraget med Frankrike. (Svenska Tidningen):

   Insändaren vill icke, att man skall upphöja egoismen till den förnämsta husguden.

   1878: Östersjöns Konung: historisk sjöroman från Karl XII:s tid, Henrik af Trolle:

   Tidens äfventyrliga anda meddelade sig äfven åt det täcka könet; tapperhet och mod voro de husgudar man tillbad.

Översättningar

gud som dyrkas i det egna hemet och ses som dess beskyddare

• bokmål: husgud ^(no) m
• nynorska: husgud m

personlig förebild i andlig, filosofisk eller politisk mening