Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av husgud  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ husgud husguden husgudar husgudarna
Genitiv husguds husgudens husgudars husgudarnas

husgud u

  1. (religion, historiskt) gud som dyrkas i det egna hemmet och ses som dess beskyddare, hemmets skyddsande; avgudabilder av dessa gudar
    1865: Jehovah-tjänsten hos hebreerna: före babyloniska fångenskapen, Viktor Rydberg:
    De hebreer, som voro i besittning af terafim (husgudar), rådfrågade dem, åtminstone när en profet ej var tillhands.
    1885 (31 dec): Nyårsbruk hos främmande folk. (Blekinge Läns Tidning), Osvald Heim:
    Omedelbart före den egentliga nyårsdagen renas spiselhärdarne till husgudens ära.
    Hyponymer: lar, penat
    Se även tesaurus: Avgudatjänst
  2. (bildligt) personlig förebild i andlig, filosofisk eller politisk mening; idol, guru, livsfilosofi, dygd
    1853 (3 feb): Ytterligare om handelsfördraget med Frankrike. (Svenska Tidningen):
    Insändaren vill icke, att man skall upphöja egoismen till den förnämsta husguden.
    1878: Östersjöns Konung: historisk sjöroman från Karl XII:s tid, Henrik af Trolle:
    Tidens äfventyrliga anda meddelade sig äfven åt det täcka könet; tapperhet och mod voro de husgudar man tillbad.

Översättningar redigera