Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av förnuft  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ förnuft förnuftet
Genitiv förnufts förnuftets

förnuft n

  1. förmåga till tänkande, gott omdöme och sunt beslutsfattande
    2015: Vimmerby stads historia: 1350-1799, Daniel Johnsson:
    Upplysningens viktigaste grundidé var tron på människans förnuft, till och med den kristna religionen som predikades i kyrkorna skulle inte längre tas med samma seriositet.
    Synonymer: intellekt
    Besläktade ord: förnuftig
    Fraser: sunt förnuft, mot allt sunt förnuft, ta sitt förnuft till fånga
    Sammansättningar: bondförnuft, förnuftsgrund, förnuftsvidrig, snusförnuft
    Se även tesaurus: Vett, Förstånd, Logik, Förnuft, Människa

Översättningar

redigera