Svenska

redigera
Böjningar av förlåta  Aktiv Passiv
Infinitiv förlåta förlåtas
Presens förlåter förlåts (förlåtes)
Preteritum förlät förläts
Supinum förlåtit förlåtits
Imperativ förlåt
Particip
Presens förlåtande, förlåtandes
Perfekt förlåten

förlåta

  1. ursäkta; visa att man inte längre är ond (på någon som handlat orätt)
    förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro (Herrens bön)
  2. (ålderdomligt) lämna, överge
    1928: Natten går tunga fjät, Arvid Rosén:
    Natten går tunga fjät / runt gård och stuva / kring jord som sol förlät / skuggorna ruva

Besläktade ord

redigera

Översättningar

redigera