ebba

Se även Ebba.

Svenska

Verb

Böjningar av ebba	Aktiv
Infinitiv	ebba
Presens	ebbar
Preteritum	ebbade
Supinum	ebbat
Imperativ	ebba
Particip
Presens	ebbande, ebbandes
Perfekt	–

ebba

1. som havsvattnet vid ebb: rinna ut; sina; försvinna; ta slut

   Etymologi: Lånat av medellågtyska ebben, av fornsaxiska *ebbian, av urgermanska *aƀjōną.

   Sammansättningar: ebbad, ebbande

   Besläktade ord: av, avig, avog, ebb, efter, åter, ävja

Översättningar

rinna ut, sina, försvinna, ta slut

• bokmål: ebbe ^(no)
• franska: refluer ^(fr), descendre ^(fr)
• tyska: verebben ^(de), abebben ^(de)