drög

Svenska

Substantiv

Böjningar av drög	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	drög	drögen	drögar	drögarna
Genitiv	drögs	drögens	drögars	drögarnas

Säleka ("saelisöka") på drög, Andö, Finland, 1934.

drög u

1. (fordon) grov släde med främst oskodda flatbottnade medar i trä; släpa (dragsläde, skjutsläde)

   Användning: om främst arbetsslädar och transportmedel, ej leksaker

   Etymologi: Av fornsvenska drøgh, av fornnordiska drag (även regionalt som drög).

Översättningar

träsläde

• ryska: дровни ^(ru)

Fornnordiska

Substantiv

drög

1. (fordon, verktyg) variant av drag

Isländska

Substantiv

drög n pl

1. förslag