Wikipedia har en artikel om:
draugr

Svenska

redigera

Substantiv

redigera

draugr

  1. (folktro, allmogespråk) drög; gengångare, spöke
    Användning: Belagt i Närkes tidigare allmogespråk.[1]
    Etymologi: Av en ej känd fornsvensk form, av fornnordiska draugʀ (”gengångare, spöke”). Se etymologin för drög i samma bemärkelse.
    Varianter: drög, dröger

Fornnordiska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av draugr  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ draugr draugrinn draugar draugarnir
Ackusativ draug drauginn drauga draugana
Dativ draugi drauginum draugum draugunum
Genitiv draugs draugsins drauga drauganna

draugʀ m

  1. (folktro) gengångare, spöke
    Etymologi: Av ett urgermanska *draugaz (”inbillning, hägring, illusion”), av ett urgermanska *dreuganą (”vilseleda”), från en urindoeuropeiska *dʰréwgʰ-s ~ *dʰrugʰ-és, till samma rot som bedraga. Se etymologin för drög i samma bemärkelse. Härlett i svenska drög, dröger, draugr, norskt bokmål draug, drog, drauv i samma bemärkelse.
    Stavning: Alternativ stavning: drǫugʀ?  

Källor

redigera
  1. Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket (1862-1867), sida: 102