dröger
- (folktro, allmogespråk) drög; gengångare, spöke
- Användning: Belagt i Hälsinglands och Värmlands tidigare allmogespråk.[1]
- Etymologi: Av en ej känd fornsvensk form, av fornnordiska draugʀ (”gengångare, spöke”). Se etymologin för drög i samma bemärkelse.
- Varianter: draugr, drög
- ↑ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket (1862-1867), sida: 102
