Se även skalm.

Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av skälm  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ skälm skälmen skälmar skälmarna
Genitiv skälms skälmens skälmars skälmarnas

skälm

  1. skojare, bedragare, förrädare
    Synonymer: skalk
    Etymologi: Belägg finns i svenska språket från 1520, som fornsvenska skiælmber, av medellågtyska schelm, schelme (”skälm; kadaver”).[1] Det tyska ordets ursprung är omtvistat.[2]
    Besläktade ord: skälmaktig, skälmsk

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. Svensk ordbok: "skälm", läst 2021-12-07
  2. Svenska Akademiens ordbok: "skälm"