defilera

Svenska

Verb

Böjningar av defilera	Aktiv	Passiv
Infinitiv	defilera	defileras
Presens	defilerar	defileras
Preteritum	defilerade	defilerades
Supinum	defilerat	defilerats
Imperativ	defilera	–
Particip
Presens	defilerande, defilerandes
Perfekt	defilerad

defilera

1. (ålderdomligt) "tåga förbi" en uppsatt person som hedras, exempelvis en kung eller kungs kista på "lit de parade".

   Folket defilerade sörjande förbi Evitas öppna kista.

2. tåga förbi i parad, marschera på rad

   Kompaniet fick defilera genom det trånga passet medan beskjutningen pågick. Blåsorkestern defilerar under tonerna till "Björneborgarnas marsch".

3. (överfört) att "gå på rad", "gå tillsammans högtidligt", oavsett sammanhang

   Alla deltagare måste defilera framför domartribunen före start. Värdinnan såg gästerna defilera till matsalen.

4. (sport) en ensam överlägsen löpare kan "defilera i mål", alltså tryggt "marschera" på spurtsträckan med resten bakom sig, utan hotande konkurrent som löper jämte

   Hellner kunde leende defilera i mål på stafetten.

Etymologi: Av franska défiler (”marschera i kolonn”), dvs "tätt, en efter en", i sin tur från latinska filum (”tråd”).

Besläktade ord: defilering

Se även tesaurus: Fortskaffning landvägen

Översättningar

Översättningar

• danska: defilere
• engelska: defile ^(en)
• franska: défiler ^(fr)
• interlingua: defilar
• italienska: sfilare
• portugisiska: desfilar ^(pt)
• spanska: desfilar ^(es)
• tyska: defilieren ^(de)