spurt
Svenska redigera
Substantiv redigera
Böjningar av spurt | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | spurt | spurten | spurter | spurterna |
Genitiv | spurts | spurtens | spurters | spurternas |
spurt
- (ofta om sport eller engagemang) plötslig, kortvarig rusning eller kraftansträngning; särskilt fartökning i avslutningen eller slutfas
- Sammansättningar: slutspurt, spurtsträcka
- Besläktade ord: spurta
- Etymologi: Av engelska spurt (”spurta, göra en kraftfull ansträngning under en kort period”).
Översättningar redigera
Bokmål redigera
Substantiv redigera
Böjningar av spurt | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
maskulinum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | spurt | spurten | spurter | spurtene |
Genitiv | spurts | spurtens | spurters | spurtenes |
spurt m
Verb redigera
spurt
- böjningsform av spørre
Nynorska redigera
Substantiv redigera
Böjningar av spurt | Singular | Plural | ||
---|---|---|---|---|
maskulinum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
Nominativ | spurt | spurten | spurtar | spurtane |
spurt m
Verb redigera
spurt
Tyska redigera
Verb redigera
spurt
- böjningsform av spuren