Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av bringa  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ bringa bringan bringor bringorna
Genitiv bringas bringans bringors bringornas

bringa

  1. (anatomi) område av bröstet (mellan frambenen) (vanligen hos boskap, ibland även om människor)
  2. (mat) kött från kroppsdelen (hos nötboskap)
 
Sammansättningar: kalvbringa, oxbringa

Översättningar redigera

Verb redigera

Böjningar av bringa  Aktiv Passiv
Infinitiv bringa bringas
Presens bringar bringas
Preteritum bringade, bragte bringades, bragtes
Supinum bringat, bragt bringats, bragts
Imperativ bringa
Particip
Presens bringande, bringandes
Perfekt bringad, bragd

bringa

  1. föra (fram), föra med sig; medföra, orsaka
    Hon hoppas att det bringar tur.
  2. försätta, få (att); åstadkomma
    Det bragte honom på fall.
    Han bringade ordning på det.
    Kvinnan var 32 år gammal när hon under tragiska omständigheter bragtes om livet.
 
Etymologi: Belagt i svenskan 1524. Lånat från medellågtyska bringen, motsvarande tyska bringen och engelska bring. Den starka konjugationen bragte, bragt, bragd motsvarar tyska brachte och engelska brought och kommer från ett ursprungligen avskilt verb i avljudsförhållande, snarare än grundformerna bringen respektive bring.[1]
Sammansättningar: anbringa, bibringa, frambringa, inbringa, medbringa, nedbringa, ombordbringa, tillbringa, uppbringa, åvägabringa, överbringa
Fraser: bringa om livet, bringa ur fattningen

Översättningar redigera

Isländska redigera

Substantiv redigera

bringa f

  1. bringa

Källor redigera

  1. Svensk etymologisk ordbok: "bringa", läst 2009-07-09